here I am !

haha.

:]

It will drive you

It will drive you

It will drive you,

mad.

His eyes upon you face

his hands put on your hand

his lips caress your skin,

it's more than I can stand !

Why does my heart cry ?

Feelings I can't fight.

You're free to leave me,

but just don't desive me.

And please,

belive me when I say -

I love you !

Jag blir bara avundsjuk när jag är riktigt förälskad,

och herregud va jag är avundsjuk.

Eller jag vet inte vad man ska kalla det,

jag känner en så stark kärlek för en person,

det är så ovant.

Jag har varit kär förut,

det tvivlar jag inte på,

men detta....är så anorlunda.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Han får mitt hjärta att slå fortare och långsammare på samma gång.

Jag vet att han älskar mig,

och det är nog därför jag är så...osäker.

Jag tvivlar inte på honom för en sekund

utan det är mig jag tvivlar på.

Är jag tillräckligt fin ?

Det jag sa, var det tillräckligt bra ?

Alla dessa tankar,

alla cirkulerar runt honom.

Han är så fin , så bra,

är jag värdig honom ?

Hur kan han älska mig...

Älskling,

förlåt för att jag är så jobbig.

Men jag älskar dig verkligen.

dagens låt -

Oskar Linnros - Från och med du <3

för att den låten är så sjukt härlig.

Tisdag,

inte bloggat på ett tag vavavava.

Men jag har bra anledningar,

har firat födelsedag i ca 2 dagar i sträck nu :]

I söndags vare släktkalas med rabarberpaj & falafel.

Mormor samt morbror, moster med familj

farbror & Anna,

morfar kom med bussen

och självklart jag med mamma & Martin.

Min fjutt till lillebror var på kalas i vattenpalatset i lerum,

så han missade hela grejen.

Det ska jag FAN använda nästa år,

för att slippa. Liiiite orättvist att jag måste vara med,

och inte han ?

Tja, jag gillar inte släktkalas.

Det är grejen lixom.

Stressen, hysteriet, barnskrik, aaaaargh.

Blanda det med lite ångest och osäkerhet så blire perfekt !

Achem.

Nu är det iallafall över,

och igår - den 4'de oktober fick jag (som vanligt ofc) frukost på sängen och presenter från mamma & Martin :]

sammanlagt har jag fått -

500 kr på gina tricot

1000 i kontant

en mega mysig halsduks/mössa

Futurama boxar säsong 1-3

Rosa mascara åhåhåhå

och

En ny mobil whata fuck !

Satt i söndags och sa att jag "var stolt över min gamla nokia"

OCH DET ÄR JAG FORTFARANDE

men det kan vara bra att ha två stycken...

Så nu har jag en gammal (underbar) nokia mobil , samt

en sony ericson SPiRO, musikmobil !

jag vill inte att folk ska börja fråga om den,

för jag vet seriöst knappt hur man skriver sms.

så än så länge har jag kvar min beloved nokia...

Iallafall,

jag har fått info om att det kommer bli en till present

från min moder,

och att den är beställd , hon har betalat

nu ska den bara fraktas hit, hm.

Jag hoppas på den där träningscykeln, vill verkligen ha en sån.

Men, vad det än blir så blir jag glad ofc !

Tack alla för era fina gåvor,

nu ska jag försöka ge lika fina tillbaka :']

På fredag btw,

så blire fest för alla mina små monsters !

Jag ser fram emot det faktiskt,

massa folk jag inte brukar ha möjlighet att träffa, kommer.

Ska presentera Mallory för alla också,

hoppas hon inte blir för nervös :']

Paul med sambo kommer för att sitta "fjortis vakt" som min mamma kallar det.

Töhööh, vad hon inte vet är att jag & Paul brukar ha våra egna små fester.

TIHIHIHIHIHI.

Nej men, ja.

Det kommer bli kul !

Nu ska jag blogga lite på whynotschool bloggen

och sen blire att ta tag i skolarbetet.

kärlek på alla små monsters !

küss.  

Här är ytterligare en underbar låt btw,

Hurts - Wonderful life.

En sån låt man kan lyssna på, om och om och om och om och om....igen

dagens låt -

Britney spears - 3

hon är så jävla snygg i den videon *__*

folket !

sitter i skolan just nu,

försöker lägga till lite till mitt SS arbete,

som ska vara inlämnat på torsdag.

Men nu tar jag en paus,

och skriver lite här :]

jag har haft svårt att sova de senaste dagarna,

p.g.a en viss pojke.

Bebbis, vår fanfic novell börjar ta över mitt liv.

Jag är sjukt beroende, tänker på den hela tiden.

Och då menar jag hela tiden.

Kan inte sova för jag ligger och tänker på fortsättningar.

Längtar tills nästa gång vi får chansen att fortsätta vår mysiga berättelse...

För er andras info -

Just denna fanfic handlar om Legolas x Aragorn.

kan beskrivas med tre ord -

Kärlek, passion & yaoi.

Don't like it ? Not my problem.

Men, det är också därför jag blir kallad för Legolas

nästan överallt nu, hehe.

(Jag är Legolas i berättelsen & han är Aragorn)

HIHIHIHI.

Måste skriva,

varje gång jag får läsa det du har skrivit,

rodnar jag upp till öronen.

Du skulle se hur mycket jag ryser.

Gud asså.

AAAH.

kan inte vänta tills jag får åka hem och fortsätta skriva.

(!!!!!)

heh.

Och, vi skriver över msn,

så förlåt till alla jag är osocial mot,

men, det är så svårt att fokusera annars ;__;

Berättelsen kommer med STOR möjlighet hamna här.

Vill dela denna underbara kärleks affär med er , :$ 

Nu ska jag fortsätta skriva.

küss.

 BBARA FÖR ATT DEN ÄR SÅ JÄVLA SÖT <3

Hallå alla glada !

helg, skönt va ?

fast, min började ju redan igår, så mwohah på er !

Nej inte vara elak.

Igår kom min älskade syster Ewe hit,

har saknat henne SÅ mycket !

Vi hade skit kul.

Spelade Super mario & rayman raving rabbids ;]

what else, hm.

Såg på film, och skrattade åt galenskaparna !

- Å jag heter Malloooo,

mår ni braaaa ?

HAHAHAHAHA.

iallafall.

Hon åkte hem idag,

med halv tre bussen.

Så nu sitter jag vid datan och försöker komma på nått roligt att göra :]

kanske ska se på massa skräckfilm,

och ringa Sir William ! Ja, det låter nice.

hehe.

imorgon blire gbg md finaste Emma iaf ! <3

emmaklarefors.blogg.se

Ska äntligen få ge henne mina presenter,

seriöst, håller på att försäga mig 24/7.

men det kommer bli roligt :'D

Åh juste .

dagens låt -

The ting tings - We walk <3

puss på bästa bandet !

idag fick jag vara med i "hajpa" här på bloggplatsen,

dety var gratis, så jag tänkte,

why not ? ;]

kärlek på alla små monsters !

küss <3

Nu ska jag berätta om en dröm

jag har haft någon gång då och då 

dessa senaste 6 månader.

Ska försöka sätta ihop den så bra det går,

så att det kanske liknar en liten novell i slutet.

Jag kallar drömmen -

De fördömda.

Jag vaknar upp på ett källargolv 

med cirka femtio andra personer runt omkring.

I gruppen ser jag

gamla klasskamrater, som jag inte känner annat än hat mot.

Jag ser släktingar, vänner och helt okända.

Alla verkar så upprymda,

så rädda. Ett högt mummel råder i det stora men tomma utrymmet 

och jag känner mig inte alls säker.

Rummet är grått, med kala väggar

jag känner golvet jag ligger på,

det känns som grus, kallt

men ändå bekvämt.

Jag ställer mig upp, då kommer en man springandes mot mig,

- Kom fort ! Jag kan en väg ut.

Innan jag hinner reagera springer jag med skaran av folk,

ut från källaren, och kommer in i någon slags trappuppgång.

Det finns en hiss. 

Den är hög, och svart.

- Jag tänker inte åka i den.

Hör jag mig själv säga. Jag har ju klaustrofobi. 

- Jo, om du ska rädda oss måste du åka i den. Till högsta våningen.

Och helt plötsligt står jag i hissen, med fem andra personer, som jag inte alls känner igen.

Jag börjar gråta, tårarna bara rinner. Och hissen åker uppåt,

först långsamt sedan snabbare.

- Du vet vad som kommer finnas där uppe va?

Frågar en liten tjej mig helt plötsligt.

- Ja, svarar jag.

Men, vet jag verkligen det? Och, hur kan jag göra det?

När vi åkt i hissen i vad som känns som flera timmar saktar den ner.

Resten av människorna i hissen stirrar på mig & jag tittar upp på hisstaket.

Där ligger det tre personer, ungdomar, döda.

Blodet droppar ned för hissens väggar,

och jag kan se dem så tydligt.

För hissen verkar bli genomskinlig helt plötsligt.

Alla börjar skrika,

och från väggarna i byggnaden hörs vrål.

De låter hemska, onaturliga och aggressiva.

Fruktan kryper upp för mina ben och paralyzerar mig för ett tag.

Jag blundar,

och när jag sedan öppnar ögonen igen

står jag i vad som ser ut som någon slags bank.

Lokalen är fylld med folk, 

sittandes, liggandes på golvet och folk som står i mindre grupper och pratar högt.

Jag ser en man, som ser rädd och ynklig ut.

Jag går fram till honom, han är runt femtio år, det ser man på honom.

- Ge mig en av dina pistoler.

- Varför det ? Dom är mina.

- Sluta vara så självisk, de är på väg och vi andra förtjänar också en värdig död.

Jag drar en pistol ur hans hand och går där ifrån.

Det börjar banka på väggarna och människorna börjar skrika.

Svett rinner ned för mina kinder,

jag börjar hyperventilera.

Glasen i byggnaden börjar skaka, som att någon slår på dem.

Men det är ingen där.

Jag går fram och tillbaka i folkmassan, vidöppna ögon och andas häftigt.

- De kommer ! De kommer !

Hjälplösa skrik, barn som gråter.

Mitt i allt ser jag den 50 någonting gammla mannen,

han ser redan död ut. Blek och svag.

Jag lyfter pistolen mot munnen och skjuter.

Inget händer, inget skott, ingenting.

Jag blir förtvivlad,

öppnar den för att kolla om det finns kulor i.

Annars skulle jag gå och ta några från mannen.

Men, den är fylld.

-Hm, va konstigt, den hade säkert bara hängt upp sig.

Denna gången lyfter jag den mot pannan och trycker bestämt på avtryckaren.

Men samma sak som förut, ingenting händer.

Jag skriker i förtvivlan,

trycker på den om och om igen.

Ned mot marken, mot mitt ansikte, i min mun

och vid mitt hjärta. Men ingenting.

Jag springer tillbaka till mannen och slänger den värdelösa pistolen i golvet.

- Ge mig den andra !

- Varför ?

- Den första funkade inte ! Så ge mig den !

- Den är min.

- Du är så feg, vågar inte använda den säkert, så ge den till mig, som behöver den !

Jag rycker ur den andra pistolen ur hans hand.

Denna är mycket tyngre än den första. Det känns bra i mig.

- Tilda, vi går ut nu.

- Okej.

Jag följer rösten som verkar komma från min farbror.

Vi går ut, tillsammans med resten av människorna.

Det är helt tyst. Jag skakar av rädsla.

- Kommer de inte och tar oss om vi är ute ?

- Nej, de skulle aldrig bryta mot reglerna.

Jag nickar, allt verkar stämma på något konstigt sätt.

Vi går runt hörnet på byggnaden, och jag flämtar till.

Där, på en linje som verkar fortsätta föralltid

står vad som förut var människor,

men som nu inte lever längre.

De är gröngråa i hyn. Håret är ruffsigt och deras tänder blottade.

Det rinner blod från deras mungipor men ändå,

så blir jag inte så rädd som jag var förut.

Jag lägger märke till hur det ser ut här.

Som ett övergångsställe.

Vår sida, där de levande och kämpande stod.

Och deras sida, där de döda och övertagande stod.

Men, ingen av oss verkade kunna gå över från den ena sidan till den andra.

- Kom igen.

Hör jag mig själv säga.

- Nu, när vi har chansen !

- Nej.

Rösten kommer från en kvinna.

Hon har blondt hår, uppsatt i en toffs.

Kamoflagebyxor & ett svart linne.

- Om vi vill överleva måste vi kämpa !

- Nej, ingen gör någonting.

Jag blir frustrerad, vem är hon att säga till mig vad jag ska göra ?

Så jag tar min chans och skjuter,

mot de andra, tvärs över gatan.

Men jag träffar ingen.

-Se nu vad du har gjort.

Hör jag kvinnan säga.

Brevid varsin odöd står nu mina vänner.

De är helt tysta, bleka allihop och med ögonbindlar.

Jag slutar andas för ett tag och känner hur tårarna kommer.

-Men, vad händer ?

Helt plötsligt förvandlas mina vänner , framför mina ögon.

Från mina älskade vackra vänner,

till hemska varelser.

Med huggtänder, grön hy och trasiga kläder.

Jag skriker och försöker återigen skjuta mig själv,

men som förut, händer ingenting.

De skrattar åt mig, hånler.

Jag gråter, ser på dom.

Försöker hitta det männskliga i dessa varelser.

- Nu !

Skriker kvinnan plötsligt.

Och jag samt alla andra av människorna börjar vilt skjuta mot varelserna på andra sidan. Men ingen av oss verkar träffa.

Vi skjuter och skjuter tills kulorna är slut.

Och då verkar de försvinna, i en slags rök.

De suddas ut, med vinden.

Jag skriker & försöker springa emot dom.

Mina vänner är ju där, måste rädda allihopa.

Men människorna runt omkring mig tar tag i min tröja och drar mig tillbaka.

Jag hamnar med en duns på marken, blundar.

När jag sedan öppnar ögonen igen, är det bäcksvart.

Jag ställer mig snabbt upp.

- Hallå ?

- Åh bra, då är alla med, kom nu.

Vi börjar gå i nattmörkret.

Jag glömmer av min rädsla och kan andas lugnt ett tag.

- Stopp.

Säger jag helt plötsligt.
En kännsla bubblar upp i mig.

Det är någon som väntar bakom hörnet därframme,

jag kan känna det. Någon som står och bara väntar.

- Vad är det ?

frågar någon, jag är inte säker på vem.

- De är inte borta, en av dem står där bakom.

-Nånsens! De är borta, utplånade.

Kvinnan fortsätter gå, först.

Jag känner sånt obeskrivligt hat emot henne.

-Kom nu.

Säger en liten pojke till mig. Jag blir överaskad över hur ung han är.

Motvilligt fortsätter jag gå, varje steg är som tortyr.

Mina ögon verkar ändras.

Det kliar, och jag tror för ett tag att jag blivit blind.

Jag stannar upp i ett steg för att gnugga dom.

När jag sedan öppnar dem igen, har min syn förändrats.

Jag ser inte längre normalt, utan som med en värmekamera.

Jag scannar scenen framför mig, och lägger märke till att människorna framför mig blir röda. Så jag skakar till när jag ser en gul form kring hörnet.

Jag ser att kvinnan nästan har nått dit nu,

på något konstigt sätt vill jag inte varna henne.

- Nu är det över.

Mina ord ekar igenom platsen och lämnar en hemsk tysnad.

Då hoppar den fram,

den gula formen tar tag om kvinnans kropp och biter henne i halsen.

Den röda massan flyger ut som en våg och fläckar ned marken runt dem.

Jag hör skrik, barnskrik.

Jag blundar igen, kväver mina tårar.

Till min förvånad ler jag, jag kan känna det.

-Öppna ögonen.

Min egna spegelbild möter mig,

det rinner blod ur min mun och mina vassa vita tänder skiner.

Sedan, vaknar jag.

Konstigt att jag kommer ihåg så här mycket ?

Jag har drömmt samma sak rätt länge nu.

Kom vi flyttar Tildah,

ingen saknar oss ändå.

dagens låt -

laleh - kom tilda.

folket,

jag är så besviken.

På svenska folket.

Hur kan detta ha hänt ?

Jimmie Åkesson - "Vi har idag skrivit politisk historia"

Ja, och det är hemskt.

Första gången rasister blir vågmästare.

Jag satt uppe till ca 2-3 inatt och följde valvakan.

A waste of time.

Det slutade bara med tårar ändå.

Vackra tal från både Maria, Peter & Mona,

men iallafall.

Usch ! usch ! Fy, fy fan sverige.

Att både låta alliansen fortsätta styra,

och sedan välja in SD också ?

man vill ju spy.

Någon som vill flytta till nordpolen med mig ?

Så man slipper det här.

Tonys syster sa en väldigt bra sak -

"Om en neger kommer fram och spottar på mig idag, för att jag är svensk kommer jag inte bli förvånad. Har faktiskt lust att göra det själv."

Kanske inte rätt ordval,helt.

Men ni fattar poängen.

Vad hände med friheten ?

Vad hände med kärleken ?

friheten är instängd i en låda,

och kärleken verkar ha dött.

Och till sist,

Frida - du är så patetisk.

Att du inte vet vem Jimmie Åkesson är,

bevisar ju bara det ? Läs en tidning en gång,

istället för OKEJ.

Ha en ordentlig diskussion med mig,

eller håll käft.

Adíos.

Det gör ont i mitt hjärta,

Sverige stavas orättvist.

Att människor kan vara så här kännslokalla, det trodde jag fan inte.

http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html

Läs, ordentligt.

Jag grät, så himmla mycket.

Vi ska ändra på detta nu !

Rösta röd/grönt den 19'de,

för Sveriges moral & empati.

Ingen ska behöva förlora sin rätt att leva.

Peace.