Konitchiwa bbitches !

medans ni läser detta inlägg ,

sätt på Bushido - Typisch Ich . http://www.youtube.com/watch?v=HpPgj1gsOsw

fett skön låt, med schysst beat.

Ja, jag brukar bojkotta all slags "hip hop/rapp" , lixom det är inget för mig.

Menmen!

Anyways lixom,

klockan slog precis 00:47 och jag är inte ett dugg trött.

Har fått sjukt mycket sömn problem den senaste tiden.

Känner mig,

inte sömnig bara. Så lätt är det.

Skulle jag somna, så vaknar jag efter 15 minuters sömn.

Man skulle kunna tro att jag blir lite i obalans p.g.a detta,

men nein,

jag är lika pigg som vanligt på dagarna faktiskt.

Hm,

ny låt, eftersom att den tidigare tog slut,

nu blire Bushido - gangsta,

också rätt skön, han har en härlig röst den snubben.

Haha, jag vet en viss någon som säkert är rätt störd på att jag pratar om Bushido,

men Tomie, du vet att du är sexigare C;

Ja,

jag skulle villja tacka alla som faktiskt försökte få tag på mig tisdagen den 29/9,

(dagen då jag "försvann")

Jag vill också be om förlåtelse för att jag ej va tillräckligt stark för att svara.

Jag kunde bara inte.

Okej, att skicka panik sms till mamma och säga att hon inte skulle behöva skämas över mig kanske va lite överdrivet,

kan man tycka.

Men, det väldigt många, tydligen inte har fattat än,

va att jag faktiskt hade planerat att ta självmord den dagen.

Hm, jag hoppade faktiskt,

från ett sjukt högt berg. Kanske lite klychigt,

men, jag va desperat.

"Som tur va" , gick det fel, jag dog inte, tydligen,

stukade bara högra vristen, fick inre blödningar på fler ställen av kroppen & en mindre hjärnskakning.

P.g.a detta har jag inte speciellt mycket minne av just den delen av kvällen.

Men ja,

nu blir säkert en del av er upprörda,

eftersom att ni säkert inte visste om detta,

men,

ni har ju rätt att veta.

Iallafall,

Ny låt:

Taylor Swift : Tear drops on my guitar.

Mycket fin låt, heh.

Ja,

eftersom att mamma hade ringt & fått tag på både polis & kustbevakningen,

så va det ju bara en fråga om tid, tills dom skulle hitta mig.

Men jag måste säga,

poliser är rätt överskattade.

Jag menar,

dom hade minst 7 polis-bilar med minst 4 poliser i varje, plus två dubbla-polis-bilar,

två helikoptrar med strålkastare & samt två polis-hundar som letade efter mig,

men dom lyckades ändå inte hitta mig !

Ha-ha! Det tycker jag är lite roligt.

Lixom,

en knappt fylld 14 åring överlistar alla dom,

snacka pinsamt.

Iaf !

Mamma hade ju också överlistat mig,

genom att ringa den E N D A person som jag hade sagt till vart jag skulle,

that's right.

Och eftersom att Tomie inte är någon idiot,

fick mamma veta den informationen ganska snabbt.

Jag vet att det va för mitt egna bästa,

men,

jag kommer alltid komma ihåg hur roligt jag hade åt Tomies försök att få mer information:

Tomie: Polisen har ringt hit och allt, (kmr inte riktigt ihåg hela sms'et)

Jag: Snälla säg att du inte sa till dom vart jag är...

Tomie: Nej, det gjorde jag inte. Vart är du ?

Hahaha, lilla älskling, jag kanske är dum, men inte såå dum <3

Heh,

iallafall,

efter att dom fick reda på Tomie att jag va på en Ö , så letade dom rätt på kustbevakningen.

Samtidigt hade dom en manic, vet ej namnet på en sådan haha , som spårade singnaler till min mobil,

haha värsta acion-filmen hu !

Jag hade gissat redan några timmar innan att dom skulle försöka på sig med något sådant,

men jag kom fram till att , nej , det skulle vara för mycket.

Tjii fick jag.

Fast , först så dog ju min mobil, ett antal gånger,

lågt batteri.

Och dum som jag va försökte jag sätta på den om och om igen.

Jag va rädd,

det va mörkt,

jag ville ha ljus.

Men, ja.

Någonstanns i allt det där,

fick jag syn på helikoptrarna med strålkastarna.

Först tänkte jag "Wow, coolt. Fast det kan ju omöjligt vara m i g dom letar efter." Fel igen !

Fatta ! Jag överlistade T V Å helikoptrar, (gömde mig i en skit tät skog ttyp haha)

Men, rädd och liten som jag är,

fick jag ett mentalt utbrott.

Jag blev så rädd för helikoptrana,

jag blev så rädd för allt.

Jag blev rädd för mig sälv !

Så,

jag hoppade.

En ren impuls grej. Jag fick nog helt enkelt.

Men, som jag sa,

gick det "fel".

Efter det, va jag inte i skick att hoppa igen, det fattade jag ju.

Då slog paniken mig, igen.

Och jag började, (kan du fatta det) ,

jag började B E.

Till G U D. Helt seriöst !

Jag tror inte ens på gud ! Elr Jesus, elr whatever !

Men, jag är helt ärlig,

jag bad, av hela mitt hjärta.

Jag bad att jag skulle slippa dö just den natten,

jag bad om att få åka hem ensam,

jag bad om att strålkastarna inte skulle hitta mig, jag va så rädd...

Men mest av allt bad jag om att jag skulle få träffa Tomie en sista gång.

Det va nog tankarna om Tomie som gjorde så att min hjärna satte igång igen.

För,

jag insåg plötsligt att, där, mitt ute i skogen,

där kunde jag inte vara,

jag va ju mörkrädd.

Så,

jag tog min väska,

slutade gråta,

och sprang.

Herregud va jag sprang!

Ner för berg,

över en kyrkogård (LÄSKIGT SOM FAN)

tillslut nådde jag kajen, "Styrsö Bratten"

Elr nästan iallafall,

jag va typ 500 meter från kajen, då jag hörde helikoptrarna igen,

jag hade ju försäkrat mig om att dom hade försvunit, innan jag börja springa.

Men då, hörde jag dom igen. Hur tydligt som helst. Paniken kom tillbaka.

Jag ville i n t e bli hittad.

Så, jag fortsatte springa.

Jag tog i så mycket att det känndes som att jag flög, seriöst.

Har a l d r i g sprungit så som jag gjorde då. En utom kropps upplevelse lixom.

Men så, motgång.

Jag tappade min mobil. Fuckfuckfuck.

Det va bara att springa tillbaka & hämta den jäveln. Då tänkte jag, "Nu är jag körd"

Jag va väldigt nära att kasta mobilen i vattnet faktiskt, så arg blev jag.

Men, jag han ! Helt fucking otoligt känndes det !

Jag började gråta igen, la mig ner på en bänk & skakade.

Jag va ju fucking utmattad.

Ingen mat elr dricka på hela dagen & sedan värsta spring-insattsen. Deru !

Men,

jag kände mig säker på nått konstigt sätt lixom.

Jag hade klarat det.

Efter att jag hade gråtit klart,

kollade jag båt tiderna,

men , mobilen va ju död , kom jag på.

Så jag visste inte hur mkt klockan va.

Då,

fick jag sällskap.

En kvinna, på ttyp 40 år kom till kajen,

lite halvt mysko tyckte jag, menmen.

Jag frågade så snällt jag kunde efter tiden,

klockan va någonstans runt halv tio tror jag, kommer inte riktigt ihåg.

Bra, för det skulle komma en båt klockan tio. Whoho !

Nu började jag tro att jag faktiskt skulle klara att komma hem.

Inte hem, till mamma.

Hem till terje. Min morbror.

För att, just då, va han den jag kännde va bäst att åka till.

Jag ville träffa honom. Vi är väldigt nära,

han är som en storebror för mig.

Men ja,

stod där ett tag,

tills båten kom.

Men fan ! Då, dååå, kommer kustbevakningen också, med sin fula lilla motorbåt.

Panik, igen.

Jag tänkte att , ifall jag går runt lite & rör på mig, då ser dom mig inte, så det gjorde jag.

Det funkade ! trode jag.

Jaja, just då funkade det.

Dom stack, jag & två till gick på båten, kvinnan jag hade frågat om tiden & en liten dam med en cykel.

Här kommer lite ironi:

Dessa två, hade pratat lite smått med mig & skämtat om att "Hm, värst vilket stohej det va idag, helikoptrar och kustbevakning!" Jag hade skrattat med, dom visste ju inte att det va mig dom leta efter.

Men ja,

så ,

vi gick på båten,

jag satte mig i första bästa stol. Jag va utmattad som fan.

Men, jag kunde inte sluta skaka.

Det gick bara inte.

Det satt en tjej bakom mig, med blondt långt hår i en toffs. Hon såg dryg ut.

Så, där satt jag,

kännde mig som en 7 åring på rymmen.

Usch, jag grät igen.

Saknade Tomie, grät ännu mer.

Men, jag trode ju att , nu skulle jag få komma hem, till "land" och då skulle det vara löst.

Men neeej då.

Båten åkte från Styrsö-Bratten till.....va den andra kajen nu hete....och stannade,

vid det här laget började jag små sova.
Då,

då gick allt åt helvete.

Det började med att jag tyckte att vi stannade vid den kajen väldigt länge, för länge.

Då såg jag den,

samma jävla kustbevaknings-båt som innan.

Den stannade vid kajen, upp klev 4-5 poliser, kom på båten och gick långsamt fram till mig.

En lång, stor ...kanske 30 årig, mörkhårig manlig polis satte sig på huk framför mig och sa:

"Hej, vet du om att dina föräldrar letar efter dig?"

Då fattade jag att det va kört.

For real.

Han bad mig att följa med honom,

han va polis,

så jag vågade inte göra annat än att lyda.

Följd på det ironiska:

Ni skulle sett ansikte på dom få resenärer på båten när polisen kom och hämtade mig.

Bl.a dom två kvinnorna jag hade pratat med innan.

Deras hakor nuddade nästan golvet, haha.

Det va rätt roligt, nu när jag tänker efter.

Men ja,

så,

vi gick av båten,

jag träffade 6-7 poliser 4 manliga och två kvinnliga, samt två st från kustbevakningen.

En av dessa va Anna, en polis som hade försökt få kontakt med mig tidigare den dagen.

Jag skämdes,

helt plötsligt.

Jag fattar inte varför,

men det gjorde jag.

Så liten och söt som jag är, lyfte polisen mig på båten, och jag fick sitta ner brevid en av polis-hundarna.

En schäfer, väldigt gullig.

Där satt jag, och ångrade att jag hade bestämt mig för att åka hem.

Jag ville faktiskt hoppa av båten, ner i vattnet och drunkna.

Men, det gjorde jag inte. Jag va för tröt.

Efter nästan 20 minuter, nådde vi Saltholmen, igen.

Där stod han,

mina mardrömmars kung.

Pappa, eller Andreas som jag säger.

Då sprack det.

Jag hade varit tyst hela båt-resan, men nu,

nu skrek jag & grät.

Jag skrek "TA BORT HONOM, SNÄLLA. GUD, HJÄLP MIG"

Poliserna undrade ju förstås varför,

då svarade jag "HAN SLÅR MIG, HAN....HAN...TA BORT HONOM! SNÄLLA!"

Visa som dom va, fattade dom ju att dom skulle få bort Andreas därifrån.

Så, två av poliserna gick av båten och bad honom att lämna platsen.

Om han hörde va jag hade skrikit,

är jag ej säker på.

Hm, det spelar ingen roll.

Han kommer mörda mig iallafall.

Jaaa,

sen, efter många om och men, klev jag av båten.

Då,

kom smärtan.

Det känndes som att jag hade brutit varenda ben i hela kroppen !

Men det gjorde mest ont i benet,

jag föll nästan ihop. Fick hjälp av två poliser, Anna och en till.

Dom lede mig fram till mamma,

oj va hon hade gråtit.

Hennes ögon va alldeles röda.

Usch.

"Åh, älskade barn. Jag är så glad att du är hemma ! Älskade barn, jag har saknat dig så."

Mer hörde jag inte, jag grät så mycket.

Mitt i allt,

såg jag Anna,

inte polisen,

utan Anna, Joel (min farbrors flickvän/sambo)

Gud, jag blev så , jag vet inte. Jag blev.....överaskad & lättad.

På nått konstigt sätt.

Jag pekade på Anna, försökte säga nått, men det gick inte.

Mamma vinkade åt Anna, och hon spran nästan fram till mig.

"Min ängel, åh. Va glad jag blir" hon började gråta.

Hon kramade mig så hårt.

Jag borrade in mitt ansikte i hennes hals,

Annas tröja blev genom blött.

Sen, blev jag sjukt chokad,

farmor va där ! Herregud !

Hon sträckte ut sina armar & jag föll ner i hennes famn,

hon sa inget, men jag såg hennes tårar.

Efter kramen, drog hon upp mitt ansikte, stirrade in i mina ögon och sa tydligt:

"Vi ska få det här att funka. Det kommer bli bra. Vi ska fixad det."

Jag blev så rörd.

Hon har a l d r i g varit sån.

Yterligare en kram.

Sedan fick jag & mamma hoppa in i en polis bil.

Så ,

det va jag, mamma + 3 poliser i bilen.

Rätt coolt,

har aldrig åkt polis bil förut , haha !

Men ,

en sak störde mig.

Alla poliserna frågade varandra hela tiden,

elr ,

först frågade dom mig,

"Vi kommer köra upp dig & mamma till BUP på östra-sjukhus. Kommer du med frivilligt?"

Jag svarade "ja" vafan lixom ?

men det fattade dom ju inte,

alla frågade varandra ttyp100 gånger om "Frivilligt? okej!"

Det störde mig.

Så, när vi hade suttit i bilen ett tag,

mamma hade sin hand i mitt hår och lekte med det,

jag stirrade rakt fram & vägrade prata.

Men då, frågade jag, tydligt:

"Vad hade hänt ifall jag i n t e hade kommit med frivilligt?"

Mamma fnittrade till.

Hon brukar säga att jag är överdrivet nyfiken.

heh, hon har rätt.

Fick inget vidare bra svar dock.

Kommer faktiskt inte ihåg det.

Men, jag kommer ihåg att jag tyckte att det va ett fjantigt svar.

Jaja,

så,

vi kom fram till BUP-östra-sjukhus.

Jag fick stödja mig på mamma & en polis,

blev inled till motagningen,

det va ingen där.

Det va ju rätt sent lixom.

Sen fick vi lämna poliserna,

dom skulle iväg.

Jag kommer ihåg att en av dom manliga poliserna satte sig ner och sa att han önskade mig all lycka. Och sa att jag va värd hela världen, för jag va så fin.

Det värmde ju lite.

Men ja.

Så gick vi in i ett rum, med en psykolog.

Kommer ej ihåg hennes namn.

Hon va u n g.

Utlänsk,

men rätt okej.

Kommer inte ihåg vårt samtal,

jag va rätt borta.

Men ja,

dom beslutade att jag skulle läggas in,

på akut-motagning/behandlingshem.

Men ej i gbg dock.

Det fanns inte plats.

Fucking lame.

Så, istället för att behöva sitta uppe hela natten och leta efter en plats någon annan stanns.

tror att det va antingen Växjö/Borås elr Värnersborg.

Kommer ihåg att jag började tänka på Ewe....

Men, ja.

Så åkte vi hem.

Jag fick sova hemma den natten.

Whoho.

I mammas säng,

mamma brevid.

Jag somnade direkt.

Ja,

det va den mest händelsefulla / skrämande dagen i hela mitt korta liv,

än så länge.

Kommer aldrig glömma den.

Kommer aldrig glömma hur rädd jag va.

Kommer aldrig glömma hur svekt jag kännde mig, av gud.

Kommer aldrig glömma hur du, älskling, fick mig att ändra mig.

Så,

tack igen,

tack till alla som försökte.

Men mest,

tack Tomie.

Älskling,

du är så jävla underbar.

Lever, endast p.g.a dig.

Älskar dig, så otroligt mycket.

Du är verkligen mitt allt.

Auf wiedersein.

xox and goodnight,

//Billie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2012 27/2 - R.i.p, finaste Lancelot. Beautiful boy,   you will always have a place in my heart,     and I will never forget you.   Oceans of love, angel. <3 ...

Sweet nostalgia. I prefered Madonna back then, when she wasn't such a..50-cougar/attentionwhore. Hon har alltid varit en attentionwhore, but you get the point.   Börjar den nya veckan med en halvdag i skolan imorgon då, känns ju sådär vä...

It feels like alot of people are feeling down right now, so I'm doing my part, and posting some pictures that might bring some laughter. ~   I'll have to see it to believe-..oh wait, lol I just did..    This is just, gaaahh, love <3 ...

En av de mäktigaste sakerna jag någonsin sett. <3

Dagens låt. För att den är så jävla underbar att jag nästan blir tårfärdig. ...